DIN BERÄTTELSE

Lenas berättelse

Jag jobbar på ett litet företag på ekonomiavd. Jag fick ont i höger armbåge i oktober. Efter ca 2 veckor gick det inte längre utan jag sökte läkare. Han skrev ut Naproxen och sjukskrev mig i två veckor.

Men jag blev inte bättre, det värkte oavbrutet i armen och jag kunde inte göra någonting längre. Stryka, dammsuga, bära, skala potatis, skära, eller hålla mina barn i handen. Fingrarna svullnade när jag var ute och rörde på mig, och jag var totalt kraftlös i armen. Jag var tillbaka till läkaren och han sa att jag skulle fortsätta att äta medicinen.

Efter ca 1,5 månad så sa magen stopp och jag var tvungen att sluta med medicinen. Jag blev remitterad till en sjukgymnast som tyckte att jag hade en dålig hållning och hon koncentrade sig på den och inte armbågen.

Efter ca 3 månaders sjukskrivning så får jag samma symptom i vänster armbåge. Jag fick en remiss till magnetröntgen på Sabbatsbergs sjukhus, för att läkaren misstänkte att det kanske var något med nerverna i halsryggen. Magnetröntgen av halsryggen var bra, så min läkare tycker inte att han kan göra någonting mera, utan började fråga mig om jag kanske har psykiska problem. Det var en hemsk dag. Samtidigt som jag var glad över att jag var frisk i nacken, så hoppades jag att dom skulle hitta något som förklarade mina problem.

Jag började jobba halvtid i mars. Jag fick byta arbetsuppgifter, för att avlasta armarna. Men det är svårt att hitta arbetsuppgifter, där man inte behöver använda armarna!! Jag försöker att jobba på men det gör ont, riktigt ont.

Efter några veckor söker jag mig till en annan läkare. Han ger mig en kortisonspruta där det ömmar som värst, och säger att det här går över,men det kan ta något år. Han ville inte sjukskriva mig. Sprutan hjälpte mig inte alls utan jag led i ca två veckor. Sen följde en period där jag mår riktigt bra och det känns som om det är över!!!!!!!

Men så var det inte, för ca 1,5 vecka sen började det igen, först i höger armbåge och nu också i vänster. Ständig värk, får ta värktablett när det är som värst. Jag lider mig igenom dagarna på jobbet. Jag har nu sökt läkare igen och ska dit på måndag efter midsommar! Men det kanske är så att det här får man leva med när man väl har drabbats?

Lena

Öppna startsida