DIN BERÄTTELSE

Marias berättelse

Jag har jobbat på ett stort företag sedan år 2000. I november samma år så började jag få domningar och stickningar i höger hand och underarm. Det kändes som om det rann is i underarmen.

När jag lät bli datorn efter jobbet så kunde det försvinna stundvis, men eftersom jag har ett arbete som kräver att jag arbetar vid datorn i olika system 100 procent av min arbetstid så tilläts jag inte att vila under dagarna.

Jag hade vid den tiden inte en tanke om att det kunde vara musarm jag drabbats av eller var på väg att utveckla utan fick en tid hos husläkaren som tog blodprov för att bortse från diabetes och struma. Det började värka ännu mer allt eftersom tiden gick och jag drabbades av besvär med värk i rygg, nacke och höger axel. Värk i musklerna i över och underarm, armbåge och som reumatisk värk i fingrarna.

Det gick så lång som till i maj i år 2002. Då fick jag en tid hos en ortoped. Han skrev en remiss till magnetröntgen och ville ge mig en kortisonspruta i armen samt sjukskriva mig. Jag ville inget av detta utan gick tillbaka till arbetet ännu en vecka. Sedan ringde jag läkaren och bad om att få min journal utskriven eftersom jag behövde hans bedömning till företagshälsovården. Jag fick för mig att det skulle vara bäst att gå genom arbetet och ha alla uppgifter om mitt problem på samma ställe.

Men det gick inget bra och jag fick komma tillbaka till samma läkare igen så att han kunde skriva in i journalen allt som vi diskuterat besöket innan. Han hade gett mig diagnosen musarm/tennisarmbåge (benhinneinflammation) samt gett remiss till magnetröntgen men inget av detta var inskrivet i journalen.Ytterligare ett besök i onödan. Jag fick 100 tabletter citodon (värktabletter) utskrivet för värken.

Sedan gick jag till företagshälsovården och där lämnade jag en beskrivning från ortopeden jag varit hos innan till den nya läkaren, samt ett intyg som jag fått till min arbetsgivare att det var arbetsrelaterat m.m.

Nu hade jag fått en tid akut eftersom min situation på jobbet var ohållbar. Min värk hade stegrats till olidligt. Jag kunde inte göra någonting med armen men tvingade mig till att fortsätta in i det sista. Läkaren på företagshälsovården tyckte att journalen från den andra läkaren var "luddig" och gav mig en kortisonspruta rätt in i det onda i armbågen. Sedan fick jag tigga mig till en sjukskrivning på en vecka "och på den stod det" . Maria kan inte utföra sina tidigare sysslor under den här tiden. Jag försökte förklara mitt nackonda. Domningarna och värk som reumatism i fingrarna. Värken i musklerna i hela över/underarmen. Men han var inte intresserad och jag fick höra att jag skulle komma tillbaka om 10 dagar för att titta på armen och ta en spruta till. Han tyckte jag skulle smörja in den ömma armbågen med ett gel (orudis), anti-inflammatiorisk salva, samt prova en annan ny stark värktablett eftersom jag blev snurrig av citodonet. Han tyckte även att jag skulle gå till en akupunktör för armen.

Efter 1 vecka skulle jag tillbaka till jobbet och det fungerade naturligtvis inte så jag ringde och fick en akuttid till samma läkare på företagshälsovården igen. Oturligt nog samma dag som ergonomen skulle komma till mitt arbete. Men jag var tvungen att prioritera mitt läkarbesök vilket resulterade i att min läkare ifrågasatte varför jag inte var på jobbet. Jag fick förklara att jag inte kunde arbeta.

Min värk var densamma. Han blev irriterad på mig och det kändes som att han ogillade mig och allt jag sa. Jag tog upp att jag skulle till akupunktör precis som han rekommenderade mig vid det tidigare besöket. Då frågade han mig "Vad kan en akupunktör göra för dig? Du ska gå till en sjukgymnast! Och värktabletterna tycker jag du ska kasta!! Han frågade mig inte var jag hade ont och vilka problemen var. När jag ifrågasatte varför så fick jag till svar. "Jag tycker jag har problemet ganska klart för mig". Vilket resulterade i att jag blev väldigt ledsen och hade inte långt till tårarna.

Det måste ha irriterat läkare väldigt, för när jag skulle säga till honom. (Jag tror inte du förstår hur ont jag har! Så hann jag bara till "Jag tror inte att du förstår.............. för sedan avbröt han mig med. NU SKA INTE DU KOMMA HIT OCH VARA OFÖRSKÄMD!! Helt paff satt jag där och tårarna rann nedför mina kinder. Han inte bara ifrågasatte saker som han själv rekommenderade mig vid det tidigare tillfället 1 vecka innan. Dessutom avslutade han det hela med att han inte tycker att jag ska komma tillbaka till honom utan istället gå till en annan läkare om jag skulle behöva komma tillbaka längre fram.

Våran personkemi stämde inte tyckte han. DET VAR LÄKARENS ÅSIKT! Dessutom skickade han hem journalen till mig och i den har han skrivit att jag inte är intresserad av att ergonomen ska komma och titta på min arbetsplats!! Samt att jag tycker att han inte är intresserad av mina problem och att vi är överens om att jag ska uppsöka en annan läkare!!

Det var han som inte vill veta av mig som patient. Det är väl lite skillnad.. Jag som har ringt runt och ordnat allt sånt själv för att jag ska bli bra igen. Jag har samtalat med ergonomen vid flertal tillfällen och vi har bestämt att hon skulle komma och titta på min situation. Hon är jättetrevlig och det var faktiskt jag som kontaktade henne och tog tag i problemet.. Inte någon läkare eller företaget. Jag blev sjukskriven igen. Men efter påtryckningar från mig förstås innan jag lämnade mottagningen. Han klämde också ur sig att " Du kan ju inte bara gå och hänga med armen". Jag fick inte påtala mina problem vid besöket, och så slänger han ur sig en sån kommentar? Jag var helt deprimerad när jag gick därifrån. Jag ringde upp ergonomen för en ny tid och berättade vad som hänt och hon blev helt beklämd. För det var inte helt okänt hur läkaren kunde bete sig.Hon bad om ursäkt å hans vägnar. Vilket hon verkligen inte ska behöva göra.

Ett par veckor senare uppsöker jag akuten på Midsommardagen. Jag har smärtor i bröstet, ryggen, armen, händer och fötter... Jag skickas på lungröntgen och tar EKG och blir remitterad till husläkaren där jag bor eftersom jag inte har någon stationär läkare att gå till. Allt ser bra ut.. Jag uppsöker honom när midsommarhelgen är slut och får remiss till lab för blodprov. (Han skriver även en remiss till mammografi då jag är orolig ) Jag inbillar mig allt möjligt och har hemsk ångest att jag nog har någon dödlig sjukdom. Min arm gör vi inget med. För tiden räcker inte till. Jag tror man har en kvart på sig att komma till skott när man uppsöker läkaren. Husläkare gjorde en notering om min värk. Sedan ska man ut från mottagningen för att ge plats åt nästa patient.. Eller beställa en ny tid. Allt var ok.. Ingen hjärtinfarkt eller dylikt .

Men så här i efterskott så förstår jag att det måste ha varit psykisk stress som förorsakade värken i min kropp för när jag fick provsvaren så var det som att all värk försvann från bröstet och rann undan..Hade jag inte blivit så illa behandlad och bemött med medmänsklighet så hade det aldrig hänt. Nu hade jag bara min arm att koncentrera mig på. Jag blev sjukskriven en vecka till, till semestern skulle börja.. Redan då kände jag att det här går aldrig!! Jag åkte utomlands och efter circa 2 veckor är jag tvungen att uppsöka en läkare akut.. Min armbåge hade svällt upp som en tennisboll. Musklerna i över- och underarm var svullna och även fingrarna Jag hade inte sovit på många nätter. Och värktabletter hjälpte inte (Inte ens 2 citodon innan natten). Jag fick kortisonspruta igen samt värktabletter och antiinflammatoriska tabletter Voltare att äta 10 dagar + paracetamol. Läkare sa till mig att inte röra armen på 1 vecka.. Efter den veckan så kom vi hem till Sverige igen men redan efter kuren Voltare så kände jag att det här går inte bra. Det kommer att bli värre igen.. Mycket riktigt. Efter hemkomsten och 4 dagar senare så får jag uppsöka min husläkare igen.. Han vägrar ge Kortison. När det bara har gått knappt en vecka sedan sista sprutan.. Och det förstår jag, eftersom om man som han förklarade att "Får man för många sprutor så kan muskeln lossna från sitt fäste då hinnorna tunnas ut i armet av kortisonet.. Om jag ville ha en till spruta så skulle jag gå till någon annan.. Det är inte det jag vill!! Jag vill bli behandlad så att jag blir bra igen.. Jag fick utskrivet Vioxx igen. Och det är den kuren jag är inne på just nu.. jag har en förpackning kvar att knapra i mig och i förra veckan uppsökte jag en sjukgymnast. Jag hoppas dom kan hjälpa mig. Men efter det här brevet känner jag mig helt färdig i armen om jag ska vara ärlig. I morgon ska jag tillbaka till sjukgymnasten på ett 2:a besök och då ska jag få akupunktur för första gången. Spännande.. Jag vill inte äta mer medicin för anti-inflammatoriskt skadar min mage.

Och jag är bara sjukskriven till och med den 18:e augusti 2002.. Sedan är det meningen att jag ska jobba 4 timmar per dag tom den sista augusti.. Inte för att jag förstår hur det ska gå när jag inte kan använda mig av en dator.. Jag är urless på läkare som tittar på en som att man simulerar eller att man tar upp för mycket av deras tid. När man betalar för ett läkarbesök så är det helt knäppt att man som patient känner att man kommer och stör läkare i hans viktiga till som han behöver till något annat än mig!! Men jag har högkostnadeskort nu så pengar behöver jag i alla fall inte tänka på.. Bara min arm som ger mig ångest. Är det ingen som förstår hur hemskt det här är??? En ledsen

Maria

Öppna startsida